Direktlänk till inlägg 10 september 2013
Hade inget bättre att komma på. Det här inlägget är ett almänt blogg snack, skrivit igår eller idag. Upp och ner. Höger eller vänster just nu är det här min rubrik och min text.
Jag sitter just nu igår och skriver det här. Med håret insvept i en handuk. Jag har fingrarana mot tangenterna och tänker fort fram, därför blir den här texten så lite in eller utvecklade som den är. Klockan pekar halv 9 när jag skrev det här igåkväll. Och då borde jag egentligen sova. Men jag är vaken lite extra för att skriva alla mina tankar just nu och då.
Jag kollde igår kväll på en film som berörde mig, gav mig insperation.
Vi tar det från början hur jag hade det innan jag satt med datorn i knät 24/7 för att blogga. Jag gick i lågstadiet och var blygast i klassen, vågade inte räcka upp handen och varje gång jag kom hem frågade mamma mig hur det hade varit om jag hade räkt upp handen, svart på något eller jobbat extra bra och ått beröm osv. Jag hade inte räkt upp handne, hade sutit på min stol och försökt förstå det som stod i boken. Hade kanske inte alltid lättas i klassen med andra ord. Jag var jag, i min lilla fantasi med samma bästa kompis. Hon och jag gick rund på skolgården lekt trollkarar och spioner. Älvor och häxor. Satt under träden och klickade på våra gammla leksaker tamaghuti. Jag har så många minne. Från hur vi krossade nöter, från hur alla mina konstiga tankar jah hade när jag var liten, hur mycket som sitter kvar nu?
Idag sitter jag med datorn i knät och har gjort sedan typ 8 månader tillbaka. Vilket är mycket för mig, än så länge. Jag har även en skötar ponny som kallas Pocca. Henne har jag varit skötare på i 4 ÅR. Gjort samma sak om och om igen, vecka ut och vecka in. Två gåner i veckan. Minst 4 timmar veckan. Jag har ridit sen jag var 5 år och nu är jag 13. Jag vågar räcka upp handen och skämma ut mig, mer eller mindre. Jag går i en topp klass och har med än 1 kompis. Jag är inte den "populäratse", jag svär abslout inte, älskar mitt liv och mår topp. Mitt självförtroende är hundra även fast jag blir bort petad av andra i klassen. " Jag gör inte sådär för då kan min skosula bli mindre", "oj har du inte 2 gaderober", "varför gör du så", "varför rider du", " Tyst, jag vill inte höra om ditt hästsnack". Allt har jag fått höra. Och innan backade, för typ 8 månader sen. Då tog jag ett nytt kliv. Igen. Jag hade mina kompisar då också. Men jag vill bli något. Jag började att blogga för att vissa vad jag GÅR för. Jag är inte någon man kan köra med. Och just nu är mitt självförtroende högt.
Jag har haft det jobbigt. Jag har utvecklats inormt denna månden känner jag. Jag har tänkt tillbaka varför sa jag så, så tyckte inte jag. Denna månade tycker jag att jag har stått upp för mig själv och jag har verkligen blivit acepterad och jag känner mig på topp. Jag vågar mer. Jag har fått högt själförtroende. Och jag vet vart jag vill. Jag vet även att denna bloggen kommer finnas på någon topplisat någon dag. Mitt mål. Säg vad du vill tro ad du vill. Men jag gör inte det här för gäves. Fråga mina kompisar, mina äka kompisar, dom skulle tro mig. Dom trornog säkert att jag kommer bli något stort. Jag vet det, dom tror. Ni kanske inte tror. Men ni som läser det här nu och om ni kikar in här igenom om något år. Då ni. Då är det inte på låssas längre. Jag vill ta mig uppåt. Vissa min utvecklig.
Jag har varit lite anorlunda gemfört mot dom andra. Och nu gjorde jag fel vet jag. Jag skrev att JAG har varit aorlunda gemför mot dom andra. Alla har vi vår egene stil. Men jag har kanske var itden som stukit ut. Och jag vet med mig redan nu att om man stiker ut utan att vara offentlig då är det fel. Men jag kallar det att vara rätt. Jag är anorlunda jag har min stil.
Jag är trött på att höra det här med facit. Måste man vara smal, då är an för smal, om man inte är för tjock då man för bredd. Om man inte är för lång då är man för kort. Om man ska vara perfekt då ska man vara sig själv. Ingen kan uppnå en models ben, mage eller muskler. Ingen kan om man inte vill. Va dig. Tips från en nolla som mig. :D
Om inte något av allt det här dunkar för att få upp ditt självförtroende eller får dig att må bättre om det är just du som kanske har en nästan liten bit bakrund som kanske jag haft som ändå känts som valigt för mig. Då måste vi prata.
You rock!
Kod för att importera min blogg till Nattstad: 1685980397