Direktlänk till inlägg 20 september 2013
Min första dag med mitt hjärta. Eller då, min ögonsten. Ponnyn som var min finaste dröm. Som jag skulle ta hand om. Dagen var inne. Eller veckan, efter som jag själv inte kommer ihåg särskilt mycket utav just allra första dagen. Men dom första dagarna. Hur dum jag tycket hon var, ibland hur ledsen jag var på kvällarna. Eller hur jag var besviken på mig själv. Jag kommer ihåg att jag var missnöjd med mig själv, jag ångrade allt ihop.
Tills... Tills jag började med min och denna ponnys första fula ovana. Muta.
Jag fick min första ryktlåda som jag släpade på fram och tillbaka. Tills jag hittade alla andras ryktlådor. Under en av stallet baracker som då var omklädnings rummet. Brr... Där stod min ryktlåda under dom kalla vinternätterna, under alla varma sommardagar. Som användandes flitigt. Och som alltid var fylld med muta. Godis.
Dom första dragen i min skötarponnys vitt och svart fläckiga päls med min egna borste. Försiktigt försiktigt strök jag mina mini borstar mot hennes päls. Öronen bakåt minst hela tiden. Elak blickar, jag tyckte få på mig. Lite hovar och nafsade bett. Som högg efter mig. Jag kände mig inträngd. Men jag hade mitt knep. Och till en början så räckte det med några drag med min borst mot hennes päls för att hon skulle förtjänat en godis bit. Jag berömde varje gång.
Men ändå varje fortfarande lika rädd för nafs och dom blickar som egentligen bara fanns i min fantasi. Det som fick mig att se henne som världens finaste ponny, som för mig var enorm, som var elak och dum, som fick belöning för inget. Hon som kallades snällaste ponnyn i stallet. Hur fick det mig att fortsätta... Det är frågan hur tänkte jag egentligen? Jag ville det, jag ville vara den som kom in till henne, pussade henne. Precis som hennes andra skötare gjorde. Hon var fortfarande min ögonsten. Hon var så fin. Även fast hon var dubbelt så stor som mig, jag var liten. Jag var liten för 2 år sedan. Det här var för 3 år sedan. Fortsättning följer...
Hur tänkte jag med godis? Det är ju onyttig...
Så sant som det är sagt. Onyttigt. Jag användande inte alltid häst godis. Utan även pellets eller natur godis så som morot, äpple eller knäckebröd. Men jag var rädd, visste att alla hästar gillade godis. Jag var liten. Min tanke var ju såklart godis. Vilket har funkat bra. Men inte bästa lösningen. Men är man barn så är man. Och godiset var mest användbart dom första gångerna. Och allt eftersom började jag plocka bort godiset. Så hela tiden, och inte i förutom några gånger i början var det sådär mycket som ni kanske föreställer er. Men det var mer då i början. Än har jag inte slutat helt med godis. Eftersom idag är hon lika mycket min ögonsten som då. Ännu mer, betyder allt. Älskar henne mest av allt.... Fortsättning följer.
Del 1: Här
Kod för att importera min blogg till Nattstad: 1685980397