Direktlänk till inlägg 27 december 2013
Jag tycker det är lite konstigt att VI oftas känner mer medlinade till personer man känner till. Dom som finns uppe på sjärnhimlen, någonstans... Tycker det är galet att VI bara kan tänka på dom. Det finns andra som faktiskt får värre hat än att HÄSTEN är böjd, skon sitter på fel fot o så syns det ju lite av tån. Det är inte grejen, att hitta fel. Fel kommer alltid att finnas vart man än går. I sånna lägen måste man vara lite smart. Att tänka sig in i just den sekunden.
Det är så sjukt många som faktiskt får höra andra fel, som jag tror skaps av modeller i tidningar eller skyltar osv. Det drabbas vi vart vi än går. Allt ska va perfekt. Man ska vara lång, smal. Perfekta ben, stor midja, stor rumpa... yada yada yada. Det finns ett facit hur allt ska vara. Och det ska man följa, det är precis som hur man räknar ut matte tal eller skriver sin historia på sitt viss. Det finns FACIT till sånt med.
Aldrig får man vara sig själv. Man sorteras i fack. I facken finns ytligare fack för hur man ser ut och andra till hur man är som person. Och efter det, kommer man hamna i yttligare fack som presentera vart man ligger någonstan på populäritetslistan.
Så vilka hamnar uppe på sjärnhimlen? Jo, dom som vågar vara sig själv, mer än vanligt. Dom kastar det här och glömmer det andra och gör det dom verkligen verkligen vill. Det krävs 110 % och det har dom som är där uppe. Men måste man verkligen sticka ut då? Det funderar jag jämt på. Dom som inte får något hat, dom kläderna som hänger i butikens fönster är det dom verkligen gillar och fortfarande inte bryr sig om dom är rundare eller smalare än modellerna som visar upp kläderna. Då är det ju tummen upp till er att ni inte bryr er om att man ska vara som modellarna för att passa i ett par kläder.
Poängen är att jag bryr mig inte om att du ska vara anorlunda bara för att, utan jag vill se dig som dig. Aldrig som någon du egentligen inte är.
Kod för att importera min blogg till Nattstad: 1685980397