Direktlänk till inlägg 29 december 2013
Jag kan inte sätta orden rätt för att beskriva det som hände för någon vecka sen. Finns inga ord som förklarar min shock. Det gick på bara några timmar. Från orolig, till helt förstörd.
När någon försvinner ur ens liv finns det inga ord på det. Man kan aldrig sätta fingret precis på rätt plats. Och speciellt så är det när det är en sjukdom som alla vet om men som ingen bryr sig om. Förrens man är där själv.
Det är sällan man går och oroar sig för någon annan som just råkat ut för det. En helt okänd person.
Man tänker inte på att den personen har familj, vänner, släkt eller ett liv som ligger inför döden.
Men det värsta blir när det är någon man har sig varmt om hjärtat. När man själv får beskedet, att det är nära....
Just det jag skev, hände mig. Jag insåg vad jag hade, som försvann.
JAG BLEV PÅMIND, om vad jag egenligen hade. Men som nu inte finns. Jag upptäkte livets orättvis och jag ångrar varje sekund jag missade.
Men blir också påmind om allt fint jag varit med om. Hur lång resa jag har. Som kan ta slut imorgon.
Eller bli en annan nästa vecka. Livet känns för jäkligt när man ser någon man älskar så mycket.
Lida för att varit aldrig gjort något ända fel i livet. Då känns livet menigslöst...
Love you all over my heart. You now how you are, and i love you so much. I never will give up something that i love so much.
F*n vad jag älskar dig!
Kod för att importera min blogg till Nattstad: 1685980397