Funderar allt på om ju mer hat man får, desto kändare bli man. Ska man vända på det och ta det som positvit. Ta hatet som en komplimang...

Skulle inte kunna tro det, men det är ju nästa som ett tecken... Fast inte ett bra sådant. Att det är några som läsare ens blogg. Satt man tillochmed får hat. Förstår ni min tanke?

Återigen till ämnet. SKIT&HAT på våra social medier. När jag ibland läser kommentarer, INGEN vill ha. Då få jag en bild där det är en fight. Fast med ord.  Och inte skulle det bli lättare och hantera det om vi skulle starta tävlingar med det heller. Tänker såklart på boxning. Fantaserar att man byter ut att slåss på gatorna mot boxning framför publik. Nu, är det en sport där VÄRLDS MÄSTARE tävlar. Om tanke nu va att dom som slåss på gatorna skulle ta ut sina känslor genom boxning... har det inte funkat. 

Det måste vara något... fel... på personen. Att personen varje sekund går och grunnar på om personen någonsin ska säga något pytte fel eller lägga ut den där felaktiga bilden. Satt dom kan få kommentara anonymt och säga att det är fel. För att på bussen, bakom personens hatt, till vänster är det en fjäder på reklamen och fjärderns strån sitter fel och det syns på personens hatt som är med i bilden. 

Så låter det för mig. Ni klagar på ögon blickets bild. På stavfelet som var en gång men sedan rättades. Jag ser det som en fight mellan en person som är sjukt iriterad på någon, och oftas så ser man att det gäller kändisars bloggar. Nellie, kisse, blondinbella, poaw osv o osv. 

Men det händer säkert mer än 50% av alla har råkat ut över en dum kommentar och gått vidare. Forfarande är så så många som får samma kommentarer från flera olika varje dag, blir utslängd från ASK, bortdkasstad från facebook medelande! Står ändå kvar med fötterna på jorden.

Det är så många ämnen runt det här. Varför är det kändisarna som alla ska tycka synd om, varför fortsätter man vidare med ASK? Det är ett annat ämne de. 

Ni som får alla sånnga kommentarer varannn dag. You rock!

Helt seriöst! Helt ärligt. Det är som att dela upp dom i olika länder och starta krig mellan deras olika befollkning. Allt handlar om vilken kung/ar som är bäst. Vaför gäller det ens för befollkningen vem utav dom som är bäst? Blir ni gladare då? Bara att bevisa att era framtida kungar är bäst. blir allt bäst då?

Klart det handlar om One direction, Justin bieber och The fooo. Det behöver man väl inte ens ha ett facit till för att kunna skriva svart på det. Man behöver inte ens ha läst det för att inte inte veta vilka dessa är. Nästan så min farmor vet villka alla är...

Det är liksom min syn på det hela. Dom tre. Dom 10 är fokus. Sen finns det ju typ 100 utav dom "andra" också. Men det känns bara som att det är dom här. Sen kommer vi till en annan grej. Som kallas "gilladenelleringen". Ursäkt säger jag. Varför kan inte jag gilla alla, eller måste det just vara att dom ska vara snygga. Jamen kolla anton ewald eller Oscar Zia. Dom är väl minst lika snygga? 

Jag tycker abslout inte man bara ska gilla en utav dom här "grupperna". Det tycker jag är fel att bara gilla en. Men såklart beror det på om det är på en skala hur snygga dom är eller egentligen hur bra dom sjunger. Och något som jag kanske tänker på ibland. Är hur mycket dom villj det här. Det mesta handlar om vilja och säkerhet hörni.

Jag kan tycka att Yohio är en sjukt grym kille. För allt det han gått igenom. Han brörjade göra sin egena grej mellan 6:an - 7':an. Och var helt dunder på det han ville då. Och kolla vart han kommit idag. Flera tussen fans i Sverige och välkänd i Japan! Kämparglöden hittar vi där.

Nellie, hon har ju allt klart för sig, eller jag skulle säga nästan. Hon vet vad hon vill jobba med, och det tror jag att hon vetat ett tag, nu är hon hur hundra som helst. Hon vet inte med, vem, var eller när. Men hon skiter i det, ålder och allt ihop. Men har kört samma grej sen hon började. Varit på det spåret hela vägen. Hur många hittar ni som åker på samma tåg hela tiden. Jag är sjukt impad. Vad spelar det för roll på ålder? 

Lika dant var jag sjukt kär i Justin bieber och hans låtar. Lika mycket älskar jag One direction. Medans jag har svårt att bestämma vem som är snyggast i The fooo. Älskar alla!

Varför är gillar jag dom här då? Jo för deras vilja är så strak, kämparglöden spricker, dom sattsar, gör allt för att bli BÄST! Dom vågar göra sin grej och står för det.

Facebook: INTE något man splår i toalleten direkt.

ASK: När vi spollat ner ASK spollar vi toaletten också. Som kan dunka lite vätt i ASK! Sorry, men det är min åsikt.

Twitter: Tvilling med ansiktet i booken. ;) You know.

Instagram: Kan väl stå på händerna, kan väl göra lite allt möjligt. En rätt så dukktig elev.

Youtube: Lever inte utan!

Vart går gränsen för oss ungdomar? Varför måste vi alltid hacka på nästan alla. Och varför gör vi det på nätet och utnyttjar anonymiteten. Jag tycker det är okej att vara anonym. Om man gör det med klass men inte kass. 

Jag tror egentligen inte dom flesta är så arga som dom skriver. Jag tror ni inte vågar att göra allt ni skriver. För i såna fall... Varför skriver ni då på nätet?! Vissa skriver "jag vet vart du bor". Jag menar. Helt seriöst. Hur många bloggare tror det. När dom är helt säkra på att dom inte gett ut någonstans vart man bor. 

Och om nu någon skulle veta det. Då skulle det vara respektlöst att säga det. Man skriver vad man vill, aldrig mer. Och sen om det någon gång är skrivet så måste vi som bloggare som skrivet det. Acceptera att vi gjort det. 

Jag kallar det noll respekt.

 Jag tror ni bara är avundsjuka. Som alla hat konton på instagram, på alla facebooks sidor och bloggar. "Allahatarthefooo" "allahatarjustinbiber" "allahatarxxxxxxxx" Dom lägger ut bilder varje dag på the fooo. Skriver nya statusar på facebooks sidan om vad som hänt med justins biebers nya parfym. Hållå? Kan vi tolka det som hat? Jo det är hatsidor, ja visst det är det en elak kommentar. "JO VISST!" 

Det är okej att leka lite vi hatar the fooo. Vi förstår att ni aldrig kommer träffa era största idoler. KOM IGEN! Väx upp!

Är trött på all skit nu!  

Ett sånt ortoligt betydelsefullt, viktigt och känsligt  ord, som går till och från, växer och blir mindre. Upp och ner, vänster höger. Något man aldrig ser. Men som finns där hela tiden.

Förut var jag helt säker att man behöll sin självsäkerthet, precis som man utvecklas inom en sport eller skola, efter en dag förvinner inte din kunskap du lärt dig och du börjar heller inte om på 0. Du kommer ihåg, och kan fortsätta bygga upp det.

Men så är det inte alltid med självsäkerheten. Eftersom vi som människa har känslor och vi mår olika bra för var dag som går. Och jag tror också att människorna runt en hjälper till med att försämra sin självsäkerhet. 

Exempel. 

Om man är lite trött, deppig än dag när man ska gå till skolan, det kanske hänt något som håller än uppe hela natten så man inte kan sova, man verkligen försöker massa sig i kläderna och försöker iallafall komma i tid till bussen. 

I skolan får man se folk som pratar bakom rygg, man känner sig träffad. 

Innan lektionen kommer klassens coolaste tjej fram till än, knuffar till en och säger "skit vad du ser trött ut". 

Klart man inte mår så bra efterråt. Man har en jobbig dag, och får inte höra pep från sina kompisar, ingen som stöter upp, även fast man ser, och så får man ta skiten från dom coolare. 

Har ju skrivit ett inlägg om vänskap, och jag tycker det kopplar sig bra till självsäkerhet. Hur taskiga kompisarna är, hur mycket man ser "populäriteten" och hur bra vänner man egentligenn har.

Tips från någon som också försöker och försökt höja sitt självförtroende. vem? Gissa 100 gånger och se om du kommer på det?

• Var med riktigta vänner, om du är osäker på vem som är din riktiga vän, var försiktiga vad du säger ibörjan, men förr eller senare kommer det fram, så låt det ta lite tid. Om du vill vara exktra försiktig.,
• Populäritet finns inte. Du ser det om du vill eller inte. Om du har riktiga vänner känner dig trygg med din klass. FINNS DET INTE. Och jag hoppas att du som läser det här nu, vet att dina väner inte häller ser det, eller BEDÖMER  dig, BEDÖMER dig  med vilka vänner hen ska vara med. 
• Ta reda på vad en ökta vän är för dig?
• Ta reda på vad du står för, vem presenterar dig, eller repesenterar dig?
• Börja sedan med att stå för det du tycker och tänker. Säga inget som inte är sant. Ju mer löngre dessto mer problem och skvaller finns det, och dessto mer finns det att bevisa...
• Ännu bättre grejer är att kolla på sig själv i spegel och hitta POSITIVA delar med si själv. "jag är söt, skit vad glad jag är,  OMG jag ser snäll ut"
• Bedöm dig inte efter andra, klä upp dig som du vill, och stå för det.
• Räta på ryggen girls and boys.  Stå för det NI tycker. Kom igen, gör det tydligt.
• Viska inte, pratar tydligt och högt, skrik inte, prata tydligt, inte viska eller mumla. PRATA FÖR DIG!
• Skriv, ditt namn 100 gånger, innan du börjar om. Fanny, Fanny, Fanny, Fanny, Fanny. Fanny.
• Sen skriver du ner 10 bra saker du är bra på, varje dag. Kom ihåg att det kan vara dom mest självklara sakerna. Som att jag är bra på att krypa och gå, jag kan stå på tå men ändå aldrig nå upp till din nivå. ;)
• Skriver ner 10 saker varje dag som du tycker är bra med dig själv. Även dom mest självklara sakerna som att jag kan prata, men kan aldrig viska för lågt. ;)

12 grymma tips på att förbättra självförtroendet. /Fanny

Självsäkerthet, kan du bygga upp, du kan få strakare självförtroende. Men du kan också må skit, och då ska du ha lite strakt själförtrode puder och ta det över dig. Ingen är värd dina tårar, ingen är värd din sors, du är inte värd att bli bortkastad. En riktig vän bryr sig, och står för att ni är vänner.

Vänskap för mig är är äkta vänner, sånna som inte bryr sig om hur "populär" man är i klassen eller skolan, någon som stöttar en, någon som saknar en när man är borta, någon som aceptera den man är.

Utan att säga för mycket fick jag reda på att det var någon i  7:an som tyckte att det fanns populäritet, och som brydde sig om det. Jag fick lusten att säga saker som jag ine brukar. Helt ärligt tycker inte jag det finns, inte i vår 7:a, jag trodde inte att det var någon som brydde sig om det. SÅ ALLVARLIGT. 

Innan jag började 6:an såg jag populäritet. Precis som vissa kan se och prata med andar, kunde jag se populäriteten. Allt ändrades i 6:an. Jag hade väl inte hafts bra relation med min klass, föresen då tror jag. Då kunde jag liksom slippa tänka på det, jag fick mer självsäkerhet, och självförtroende. Och nu när det är som borta för mig, blir jag förvånad, arg, iriterad, ledsen, sur, ARG, skit förbannad. Allt. På att jag hör att det finns...

Min hjärna bara sprudlar runt med tankar, jag fattar inte hur man ens vågar att vara en bra vän, för att dela med sig av "den mindre populära" pinsamheter och sen frysa ner personen, satt man känner sig, jag vet inte men helt utefrysen. Allt, på grund av grupptryck, hur mycket man vill vara populär i klassen och hur mycket självförtroende man har. Det ÄR en grej att våga gå fram och vissa vilka som är ens riktiga vänner. Är dom "populära vännerna" ens riktiga vänner egentligen? Eller har man bara "köpt" tills sig dom genom "dumboms" skvaller. STOP! Dumboks skalle, är hon en av dom? Nix. Jag är i sånna fall dumbomen om jag skrver så. Och det är jag väll då, om inte, är jag väl den tuffa, machiga smink tjejen.Läger på mig en ton smink, döljer min vackra unghyn med massa utav puder. Eller är jag den blyga. JAG BRYR MIG INTE! 

Mina tips är att skaffa en bra klass, var med vänner du trivs med, om du är osäker, kommer det förr eller senare fram. Det tog tid, nu vet jag. Den jag träffade först, är inte den jag träffade idag. Och det har hänt med många, men jag har bara inte öppnat mina ögon, och kollat vad som egentligen hänt. Inget fel, alla gör så. Den där "populaäriteten", stick och brinn. Jag kastar den i elden, gör du?  Dom som blir populära genom att kasta skvaller, ge igen tänker jag. Raderad från vänlistan, nu kan jag börja kasta skit, right? No. Bara för att falska vännen svikti dig, behöver du inte vara taskig tillbaks, stryk den från vällistan, var noga med vad du säger till personen bara. Ja, menare, det händer liksom varanan vecka, till varanan dag. Inget konstigt att man tillitar sig till någon sm verkar snäll, som är lite coolare. Det är som att ni blir lockade. Helt ärligt. Är väl alla lite beroende av rampljus, på ett eller annats sätt, kanske inte vara i rampljuset, med någon, brevid, bakom. Så det blir en lockade godis. Så ni som vill, kan försöka hålla er undan, ni som vill trycka ner folk, tar jag i ett annat inlägg. 

Tidigare: Anna läser inte genom kommentarerna så noga. Kollar lite på dom och sammanfattar det som bra respons. bra grej. Jag får kommentarer som är okej. Jag skrev ju bara...

Jag skrev ju bara några bokstäver, något som bildade ord till meningar. Jag skrev ju svaret på frågan. Något konstigt med det? Det är vad jag tycker, och om man är känd ska man ju stå ut med att ha några haters. 

Så fortsätter det, med samma grej... Samma sak. Skriver för vad man själv tycker för att få kommentarer, likes och status. En helt vanlig dag pratar Anna med sin mamma, som fått reda på det här. Det blir en utskällning  och en varning till att det kan bli polisanmälan om hon fortsätter av den som blivit uthängd. 

5 veckor senare fortsätter det här. Och det blir en polisanmälan. Poliser kontaktar henne och hennes mamma. Men nu står mamman bara på sig. Att hon inte bara ska få en utskällning utan att Anna ska sluta. 

Denna gången blir Anna arg och kastar ut sig hat på hennes blogg för att få försvarare. Men istället är alla emot henne. Polisen kontaktas och Annas vänner, finns inte kvar längre.... 

Slut. 

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Kom inte på något bättre slut. 

Jag har delat in allt i 3 delar. 1. Förändring

                                            2. Fortsättning

                                            3. Påföljd

När Anna får tillbaks efter hon svart på kommentaren blir hon glad, det pirrar i henne, inte vad det står utan vad hon får, antalet kommentarer. Hon får tillbaks. Men hon läser inte noggrant. Hon kollar och SAMMANFATTAR allt som positivt. Men när det mesta inte är det, negativa saker tycker jag i det här tillfället ska kollas in lite, och hon borde själv tänka på vad hon skrivit och vad påföljderna är. Och vad kommentarerna betyder, vad dom egentligen betyder...

Nu ska jag vara en sån där tråkig person som går igenom ad jag tycker hon gör för fel.

Kortfattat: Hon fortsätter för kommentarernas antal och ökning.

medel: Hon fortsätter skriva dumt för antalet ökning av kommentarer och det "positiva" responsen hon antar få sig. Sen när hon fortsätter efter att ha blivit tillsagd så fortsätter hon och lyssnar inte.

Något annat:  Hon fortsätter att skriva efter tillsägelse och varning. Hon fortsätter skriva för att nå ut till antal läsare.

Vad tycker ni om det här? Hur skulle ni gjort, vad tyckte ni om mitt dåliga slut? Eller bra, jag vet inte vad ni tycker. Men snälla säg det på ett snällt sätt. Tack!

For really BIG mistake.

Tidigare: En helt vanlig dag får Anna för sig att göra något hon inte brukar göra.

               Kollar genom alla kommentarer nogrannt...              

                Vad frågan handlar om är inte grjen. Utan hur Anna svarar...

Nästa dag går Anna genom på telefonen alla kommentarer som kommit in under dom 12 timmar som gått, sedan hon svart på kommentaren. Över 30 kommentarer, mer än 20 är från hennes klass, enklusive parallel kallsen. Resten från tidigare följare som kommenterat. 

Klasskompisarnas kommentarer: "Snyggt sagt", "vällkomen". "Liknar inte dig, men okej då", "nice", "Va!" 

Andra: "Vad har hänt med dig nu då" :(", "liknar inte dig", "hänt något?"

Anna läser inte genom så noga, kollar lite på dom, sammarfattar det som bra resspons, bra grej. Jag får kommentarer som är okej. Jag skrev bara....

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Sammanfattningsvis var det här bara olika typer av kommentarer, vad fick ni själva för reaktioner. Hur dom svart, får ni reda på något mer. 

Jag tänker ju sjukt mycket på att ta INSPERATION. Om man kan kalla det så, från det som verkligen händer. Lite tydligare, försöker överdriva lite. Men inget jag dirket överför från blogg till blogg, eller tidning till blogg osv. 

Jag tänker på hur hon tänker. Dom sista meningarna. Hon läste ju inte genom kommentarena så noga och sammanfattar det som BRA respons. En bra grej.

Hur får hon ihop det? Få höra er åsikter? Faller det åt ont eller gott, vad tycker ni?