Jag har ridit några dressyrprogram i mitt liv. Det har varit under vanliga ridlektioner. Jag rider fortfarande program på mina vanliga lektioner. Men jag har utvecklas. 

Om jag kollar tillbaka på mina gammla program. Så ibörjan låg väl det till gränsen till godkännt. Skulle jag säga. Jag har gjort större framsteg inom programen på ridlektionen vi ridit. Då jag ridit fler program på lektion är på "klubbtävlingar". 

Senaste programet på lektionen. Var jag den bästa hon bedömt. Jag var etta av alla andra 20. Jag hade mellan 4 - 6 åtttor. Vilket är ovanligt. 9:or och 10:or är ovanligt att få. Spelar ingen roll. Det är ovanligt. 

__________________________________________________________________________________________________

Faktaruta

När man rider dressyr blir man bedömd på varje väg man tar med siffror.

Man bedömer storlek på volten ( som en cirkel, till er som inte vet). Man bedömer vart man börjar den nya vägen, sits, planering osv. 

__________________________________________________________________________________________________

Nästa steg var dom riktiga programträningarna. Där man blir bedöm, som att det skulle vara en tävling. Och jag tar det som en riktig tävling. Första tävlingen. Jag repiterade och repiterade. Jag övade, jag tog lektioner. Jag gjorde mycket flr att det skulle funka, perfekt. Det var ren tur att jag blev gokännd. Jag blev godkännd. Och det var tur. 

Andra gången. Jag blev shockad. Jag slog mitt rekord, med flera procent och poäng. Det går framot. 

Idag är jag på min tredje programträning. Jag är riktigt nervös. Det började i Fredags, men jag tror att jag redan nu är jätte nervös. :) (Eftersom jag skriver/skrev det här i Fredags) 

För att inspirera andra till att våga utvecklas, liksom gå vidare, göra något nytt. Något som inte hör till vanligheterna. 

1. Skit i det. Glöm bort det. Och gör det.

2. Hur mycket vill du det?

3. Ditt val, jag vill bara inspirera dig till att göra det, om du verkligen vill satsa. Jag fattade inte vad jag gav mig in på. Så nu är det bara naturligt. Vilket är rätt skönt. Att känna att jag klarade av första gången. Kör första gången, och sen blir du bara bättre och bättre.

Dressyr:   

                * Jag vill förbättra min sits ännu lite till.

                * Och jag hoppas när jag fått till den perfekta dröm sitsen, så att jag fårt mer av mina hjälper, vill jag                           bygga upp mer ben och magmuskler.

       Sen tar vi det därifrån och vidare, korta, enkla och snabba mål.

Hoppning:  

                 * Min sits, där också.

                 * VÄGARNA. Jag vill få till fler av dom där perfekta vägarna, den perfekta svängen liksom.

                 * Jag har inte kommit så långt inom hoppning, men jag skulle vilja ha mer kunskap om hur man lägger                       upp längd, steg och meter osv. 

                  * Kunna höja hindret ett aning. Och sen kunna hoppa bana på det.

                 * Hoppa mer banor. 

         Jag vill börja hoppa mer, nu efter min första banhoppning, det var riktigt kul, något jag vill göra om. Men  

            jag skulle vilja till nästa termin, våren 2014, sista banhoppningen, kanske hoppat den eller, den 

              direkt efter sommaren, hösten 2014. 

Lite sent, men men. Här är utvärderingen från världens bästa lektion på the Flash.

Det gick inte så bra i början, han var helt stekt galen. Typ. Han var uppe med huvudet i luften och han gick nästan på stället. Jag tänkte direkt SPÖT! Och jag ville inte kassta det på marken. Så jag sa till vår ridlärare att ta emot det. Hon sa att det inte berode på spöt, utan mikrofonen. Men jag släpte spöt, och började sen tänka jobba. Jobba honom och framot, inte bakot, stanna. Framot Vilken förändering det blev. 

Uppvärmingen blev perfa. Jobbade på farten och en del på volter i efterhand. Men han blev så rund och fin. Galet vacker, the Flash. Jag tänkte först inte jobba ner han i form. Men wow, det ska jag aldrig glömma. Han var som en ängel i himmelen. 

Sen började vi med riktiga jobbet. Vill säga ryggning. Och det gick ju lika bra, Jag trodde inte jag skulle få tillbaka den där WOW känslan. Men visst, ryggningarna gick bra, skänkelvikningarn. Perfekto. Och sen skulle vi jobba med volterna, han ver mer än perfekt all the time.

Jag är så nöjd med honom. <3

Hazena är en c -ponny. Som jag var medryttare åt. Men hon vara bara en hyrhäst. Så 1 juni 2013 åkte hon hem till sitt sitt ridcenter. Hazena är och var en pigg och glad ponny. Hon var otrolig att rida och jag längtar tillbaka till den tiden. Så mycket att jag vet inte vad jag ska skriva.

Just nu har jag ingen medryttareponny, men denna terminen är tanke skolan ska komma lite förre, och jag rider ju 1 gång i vekcna och är i stallet 2. Så det får räcka under denna terminen. Sen har vi pratat inom familjen att denna terminen blir väl programträingar och sen till vintern några hoppträningar. Då jag VILL hoppa mer. Sen till kanske nästa termin att börja någon hoppträning, och sen kanske leta reda på någon ny medrytare ponny. 

Åter igen till ämnet. Vem är Hazena, vad betyder hon för mig nu, saknar jag henne? Varje gång jag kollar tillbaka på den tiden, på gammla bilder, från början till slut. Egentligen börjar ju inte min medryttar tid där. Det hela börjar egentligen med min första medryttarponny. Jock. Han var en b - ponny, som rätt sagt inte kunde galoppera, inte bra iallafall. Han var svår i höger / vänster galopp. Kommer inte ihåg, men han hade en riktigt stark personlighet, och väldigt många bra egenskaper, han var riktigt scharmig. Men nu finnas han inte längre han travar i hästhimlen med sina kompisar där. Han blev slagen i hagen och avlivad. Tyvärr. 

(Har tyvärr ingen bild på han nu...)

Sen kom Hazena. Jag hade abslout inga förväntningar. Från början visste vi inte vem det var, fören vi träffade några från samma stall som vi som sa att dom hade hittat en ponny. Jag blev så glad. Jag sökte på olika ridcenter osv och hittade en ponny som stämde. Inga förväntningar, bara ren nyfikenhet. När vi träffade henne första gången fick vi höra att hon var en väldigt glad ponny som älakde hoppa, hon var olika varje dag, arg till glad och envis. Provridningen gick okej, men vi fortsätt. Och jag och mamma, hade fortfarande inga förväntningar och helt enkelt trodde vi aldrig att vi skulle ha det som med Jock. Men i slutet var det riktigt jobbigt att säga hej då.

Jag vill tillbaka, jag hoppas jag får träffa henne igen snart. <3

Nej... :( Ush, jag vill tillbaka till Tisdag. Verkligen. Jag fick rida en häst som heter Pamina. 

Pamina är väldigt glad i att hoppa, men hon alround. Även fast jag skulle tyckaatt hon är mer till hoppningen. Hon är väldigt bestämmd. Jag tycker inte hon är det bästa hästen. Så det var inte ett dugg kul att rida idag. Äen fast jag fick höra att jag var duktig och så, så kännerjag mig inte nöjd. V hoppar en ordentlig utvärdering och tar det lite kortare här. 

Iallafall vi övade på hur vi ska ställa in vår hjälper, det var nog det ända roliga och lärorikta. Att jag satt bara och skänkla, utan effekt. Sen tog jag till spöt och passet blev bättre.

Iallfall börjar jag nu med att ni kan chatta med mig. Men bara när jag är inne på datorn. Så kolla in chatt rutan, chatta med mig gratis. Vi får se när jag är inne. Ni kan ju testa så får vi se. Okej. 

Nu ska jag ha fredagsmys.

Jag är helt förälskad i stallets nya ponny. Hon är så sjukt sööt! Jag smälte första gånen jag såg henne, hoppas under ich över att hon stannar. Vi hade nömligen en annan ponny som hette Fury. Hon var jätte fin, alla gillade henne men hon var inte 100 % frisk och stallet letar efter helt friska ponnysar och hästar. Vilket är är bra. Jag vet inte på 100 om det var sant att det var tänkt att hon skulle stanna. Men nu har hon åkt och en ny ponny har kommit till stallet. Jag vet inte vad ni tycker man jag ycker hon är jätte sött. Här kommer lite utav dom frsta bilderna jag tog på henne. Mn fick inte gå in till henne så därför blev det lite "typ" sena bilder...Till er som ser sånt. 

Visserligen har hon något kort *host* svans... Men jag tänker inte på det. Det är hon, kroppen, hennes vita mule. Så söt. Men vill ni veta någon anna som är minst lika söt? Kolla denna sötnosen.

Jag har skrivit 6 inlägg där jag nämt spanska ridskolan, 7 med det här. Jag räknade denna måndaden. Tror jag. Jag har säkert nämt det mer än 10 gånger. Men idag är det dax, lördag den 28 semptember. För några månader sen bokades biljettern och nu är det entligen 28 septebmer. Hade tänkt at tni bara skulle se lite vidoer och bilder. Hade tänkt klippa ihop något fint band här på bloggen med bilder och videor. Imorgon kanske, komer bilder och videor från spanska ridskolan, filmad av mig!

Vill du testa? Ni som säger det är lätt, varsegod, din tur, gör exakt lika dant!

Jag red ju Viola i Tisdags.  Jag drar snabbt igenom lite om vem Viola är.

Viola är en fux född 2002. Hon är en bestämd häst på 165cm. Hon har attityd. Det hade hon iallafall i Tisdags. Hon sprkades, och om hon inte sparkades, stod hon och var sur, gnisslade med tänderan eller naffsades. Men hon är underbar att rida. Eller... Hon vann 2013, i år då. Lektionsmästerskapen i dressyr. Och förra helgen. någon annan viktig dressyr tävling. 

Passet började med uppvärming. Hon lyssnade inte bra på mina skänklar. Vilket jag märkte. Jag kände mig litem, det sa även min lärare. Man käner sig liten. Vet inte om hon syfftade på mig eller så. Men Viola lyssnade inte så bra. Hon lyssnade, men jag kände mig inte liksom, respekterad. Har inte ordet på det just nu. Vi skulle tränna på tills kommande tävlingar, eller träningstävlingar.  Vad som är skillnaden på tävling och träning. 

Träning = Vissa felen.

Tävling = Fejka tävling.

Jag missade några grejer, som var mitt fel. Så till nästa gång så ska jag vara någranare med det. Jag är ändå nöjd med hur det gick. Men det var galoppen som blev fel. Det gick inte. Jag hade hört sen innan att hon hade en knepig galopp. Att det var lite svårt att få fram henne. Jag vill inte gräva mig längre in i galoppen. Jag kännde mig liten, kluppig. Ihopdragen och rädd. Nästan på. Jag fick galopp, en ostadig galopp. Usch och fy. 

I slutet sa iallafall vår lärare att jag måste ha mycket mer ytter skänkel än inner. Jag ska lägga fram spöt på bogen och sen mer ytter. Så det fixar sig till nästa gång. 

Det jag var mest besviken på var galoppen då. Men man ska göra fel på träningar.